”Det kommer vara svårt att förklara vad vi har upplevt”
Stora kontraster, kulturella erfarenheter och en massa nya vänner. Det har vårens spännande resa till Indien gett en grupp elever på Kunskapsgymnasiet.
- Det är svårt att förklara allt vi har upplevt. Men det viktigaste jag tar med mig är att jag är tacksam för det jag har, säger Nargis från Kunskapsgymnasiet Malmö.
Det är en tidig morgon i slutet av januari och månaden innan smittspridningen av corona tar fart i Sverige. En grupp förväntansfulla samhällselever från Kunskapsgymnasiet köar till incheckningen på Arlanda. Det har blivit dags att resa till Indien – en del i deras gymnasiearbete.
– Vi har skrivit klart mycket av teorin hemma. Nu känns det spännande att komma iväg och göra nästa del, säger Maja från Kunskapsgymnasiet Norrköping.
Hon tillhör en av de elever som går på Kunskapsgymnasiets samhällsprogram, och som i tvåan ansökte om att få resa till Indien. Totalt är de 11 elever och fem lärare från fem olika skolor som åker.
– Jag blev jätteglad när jag fick veta att jag hade fått en plats, säger Maja och lägger upp sin väska på bandet i säkerhetskontrollen.
”Jättebra att vi hade kick-offen”
Sedan är det bara boardingen kvar innan det bär av mot Amsterdam, där gruppen från Stockholm ska mellanlanda och möta de andra eleverna som kommer från Landvetter och Sturup. Under hösten har allihop setts på en kick-off i Norrköping för att lära känna varandra.
– Jag tror att det hade blivit lite stelt att resa till ett nytt land med främlingar, så det var jättebra att vi hade kick-offen, säger Sedina från Kunskapsgymnasiet Göteborg.
Målet för resan är Bangalore. Där ska eleverna uppleva Indien och samtidigt göra intervjuer och observationer till sina gymnasiearbeten. Den här gången på skolstiftelsen Sukrupa och på Kunskapsskolan, som ligger i staden.
”Det känns nästan overkligt”
Efter en över nio timmar lång flygresa från Amsterdam anländer hela resesällskapet till slut till flygplatsen i Bangalore.
– Tänk att vi äntligen är här. Det känns nästan overkligt, säger Sissi, från Kunskapsgymnasiet Norrköping.
Hon berättar att hon gick och väntade hela förra sommaren på beskedet om resan.
– Jag hoppades verkligen att jag skulle få åka från vår skola och det kändes så himla kul när jag fick veta att jag kom med i den här gruppen, säger hon.
Under veckan står flera utflykter på programmet. Bland annat blir det ett besök på en färgstark blomstermarknad. Men eleverna gör också en dagsutflykt till Tipus drop, en klippa som ligger 1 800 meter över havet. Att ta sig dit innebär en busstur på runt två timmar genom ett varierat landskap av åkrar, blomodlingar och små byar, där livet har sin gilla gång.
”När vi såg utsikten kände jag mig avslappnad”
Sista biten skumpar bussen fram på en smal och slingrig väg innan det är dags att promenera till klippans topp, där det finns ett gammalt tempel.
- Den var en roligt utflykt, men vägen upp på berget var lite läskigt. Ju högre vi kom desto mindre vågade jag titta ner. Men när vi sedan såg utsikten från toppen kände jag mig avslappnad. Naturen, människorna och alla apor som sprang omkring, det var häftigt, säger Nawal från Kunskapsgymnasiet Malmö.
”Det är imponerande”
Hon berättar att hon även tycker mycket om besöket i ett gammalt Shiva-tempel från 800-talet, som är känt för sitt stenhuggeri.
- Jag är intresserad av arkitektur och det var väldigt spännande att titta på alla utsmyckningarna. Tänk att de kunde kunna göra så många likadana stenhuggerier för så länge sedan, fast de inte hade några maskiner. Det är imponerande, säger hon.
Salmat in pengar till skolstiftelsen
Den stora delen av elevernas Indien-vistelse handlar dock om att samla in material till gymnasiearbetena. Det sker genom intervjuer och observationer med elever och lärare på Kunskapsskolan i Bangalore och på Sukrupa, en skolstiftelse som ger barn med sämre ekonomiska förutsättningar möjlighet till en bra utbildning. Som en del av förberedelserna inför resan har de svenska eleverna under förra hösten och i början av våren dessutom samlat in pengar till Sukrupa.
Skolbesöken blir mycket lyckade och många nämner dem som de absoluta höjdpunkterna.
Nils från Kunskapsgymnasiet Västerås uppskattar särskilt besöket på Sukrupa.
- Den här resan har verkligen öppnat mina ögon och tagit mig ut ur Sverige-bubblan. I Indien finns en helt annat fattigdom än hemma och kontrasterna är stora. Det är jobbigt att se. Besöket på Sukrupa gjorde extra starkt intryck på mig. Barnen där hade så lite och var samtidigt så tacksamma över att få gå i skolan. Och vi fick se att vi faktiskt gjorde skillnad genom de pengar vi samlat in. Det blev konkret och fint på något sätt, att vi kunde vara med och påverka, säger han.
Även Nargis från Kunskapsskolan Malmö uppskattar besöken på skolorna.
- Att komma till Indien har varit speciellt. Vi har hunnit med så mycket att det känns som att vi har varit här i en hel månad, inte bara en vecka. Att vi får hälsa på i skolorna känns fint. Jag älskar verkligen barn, när man är med dem glömmer man allt. Jag höll på att börja gråta under presentationen som hölls på Sukrupa. Den visade hur eleverna där lyckats under helt andra förutsättningar än jag själv haft. Jag blev imponerad, jämför med min egen uppväxt och känner mig väldigt tacksam för det jag har, säger Nargis.
Veckan fylls också av flera besök på olika tempel, en indisk danskurs, en promenad i det område som ligger nära hotellet, en massa indisk mat och mycket annat.
Sista kvällen innan det är dags att åka hem går Nargis och de andra eleverna tillsammans med sina lärare varvet runt under middagen och berättar om vad de tycker hade varit det bästa med resan. Det blir en stund där många har svårt att hålla tårarna borta.
För Maja från Norrköping toppar två saker listan - och även hon nämner besöken på skolorna.
- Det var verkligen fantastiskt att komma ut och träffa eleverna och lärarna. Vi fick så fin kontakt och alla möten har gett gymnasiearbetet ett helt annat djup. Sedan är gemenskapen som har skapats i gruppen bland oss från Sverige speciell. Det här har inte bara varit en trevlig resa. Vi har skrattat mycket, kommit varandra väldigt nära och jag har känt att jag har kunnat vara mig själv. Detta blir ett minne för livet, säger Maja.